Asma’ollah al-hosna (Guds vackra namn) är namn och attribut som Gud tillskrivit sig själv.
Gud säger i Koranen: ”Gud – ingen gudom finns utom Han; Hans är fullkomlighetens sköna namn” (Den heliga Koranen 20:8)
Profeten(S) sade: ”Gud har nittionio namn, en mindre än hundra, den som kan de, inträder paradiset” [1].
En av anledningarna till att Profeten(S) påpekar ”… en mindre än hundra…” är för att Gud har ett hundrade Namn – ”esmollah al-a’tham” (det största Guds namn) som finns hos Gud själv och är en av de dolda kunskaper som vanliga människor inte har tillgång till. De nittionio namnen däremot återfinns genomgående i Koranen och här följer några verser där Gud tillskrivit sig några av dessa namn:
”Han är Gud; ingen gudom finns utom Han! Han känner allt det som är dolt för människor liksom det som de kan bevittna – Han den Nåderike, den Barmhärtige.
Han är Gud; ingen gudom finns utom Han, Konungen, den Helige, Han [som skänker] fred, Han som [väcker och vidmakthåller] tron, Han som vakar [över uppenbarelsen], den Mäktige, Han som betvingar och återupprättar, Han vars storhet [ingen kan fatta]!
Stor är Gud i Sin härlighet, fjärran från allt och som [människor] vill sätta vid Hans sida!
Han är Gud, Skaparen, som är upphovet till allt och som ger allt dess slutliga form.
Hans är fullkomlighetens sköna namn; allt och alla i himlarna och på jorden prisar Honom – Han är den Allsmäktige, den Vise.” (Den heliga Koranen 59:22-24)
Dessa attribut och namn är inte skilda från Guds väsen på så sätt att de är absoluta. De är inte egenskaper som tillkommer, ökar eller minskar utan deras absoluta fullständiga fullkomliga form är Gud. För att någorlunda klargöra detta tar vi människan som exempel. En människa kan tillskrivas egenskapen av barmhärtighet då den utför ett barmhärtigt handlande; märk att egenskapen är tillkommen genom handlingen och kan öka eller minska beroende på människans handlande. Detta gäller inte Gud utan Gud är Barmhärtigheten själv Var och en av Guds namn manifesteras i skapelsen och man kan se och härledas till Gud genom Guds verk.
Gud säger i Koranen: ”GUDS är fullkomlighetens sköna namn; anropa Honom alltså med dessa [namn] och håll er på avstånd från dem som missbrukar dem. De skall få den lön som deras handlingar [förtjänar]” (Den heliga Koranen 7:180)
Alltså bär även dessa namn med sig välsignelser och möjliggör för oss människor att tala till Gud och anropa Honom vid Hans namn som Han tillskrivit sig och angett för oss. Var och en av dessa – med tanke på innebörden – är mer passande vid speciella tillfällen att utropa Gud vid. I jakt på sitt levebröd exempelvis, kan människan tilltala och be Gud vid Hans namn ”al-razzaq” (Försörjaren – den som ser till och delar ”rezq” (levebröd)) om ökad ”rezq” och dess välsignelse.
Det kan liknas vid en särskild förmån från Gud för Hans uppriktige tjänare att ta till för att välsignas med utökad ”rezq”. Man skulle kunna säga att Gud utökar och ger människan mer än vad som föreskrivits för henne i välsignelsen av detta Guds namn.
Detta kräver en sann tillbedjare som finner skönhet och sötma i hjärtat i tilltalandet av sin Herre och uppriktigheten är det som uppmärksammar och lär den ödmjuke tjänaren hur han ska tala med en sådan Herre. Denna konst lyser igenom våra m’asoomins (de 14 felfria) åkallelser som genomsyras och lyfts upp av en melodisk skönhet, djup mening och högsta respekt till den Högsta, av en ödmjuk tjänare som brinner i sin längtan till den Älskade.
Imam Ali(A) i den berömda åkallelsen känd som ”dua Kumail” (åkallelsen av Kumail) – som Han lärde sin nära följeslagare Kumail, säger:
يا سَريعَ الرِّضا اِغْفِرْ لِمَنْ لا يَمْلِكُ إلاّ الدُّعاءَ فَاِنَّكَ فَعّالٌ لِما تَشاءُ، يا
O’ Han som blir snabbt nöjd! Förlåt honom som inte har annat än böner. Du gör verkligen vad Du behagar.
مَنِ اسْمُهُ دَواءٌ وَذِكْرُهُ شِفاءٌ وَطاعَتُهُ غِنىً، اِرْحَمْ مَنْ رَأْسُ مالِهِ الرَّجاءُ وَسِلاحُهُ الْبُكاءُ، يا سابِـغَ النِّعَمِ، يا
O’ han vars namn är bot, vars hågkomst är läkande, och vars lydande är välstånd! Ha nåd med honom vars kapital är hopp, och vars vapen är gråtande. O’ Han som förser kompletta välsignelser,
دافِعَ النِّقَمِ، يا نُورَ الْمُسْتَوْحِشينَ فِي الظُّلَمِ، يا عالِماً لا يُعَلَّمُ، صَلِّ عَلى مُحَمَّد وَآلِ مُحَمَّد وَافْعَلْ بي ما اَنْتَ
Och han som tar bort olyckor! O’ ljuset till de som är nödställda i mörker! O’ Han som vet utan att lära sig! Välsigna Muhammed och hans Ättlingar, Och, Gör för mig vad Du
اَهْلُهُ وَصَلَّى اللهُ عَلى رَسُولِهِ وَالاَْئِمَّةِ الْمَيامينَ مِنْ آلِهِ (اَهْلِهِ) وَسَلَّمَ تَسْليماً كَثيراً .
är värd att göra. Må Gud välsigna hans budbärare, och de välsignade ledarna (av Hans hus en evig) Välsignelse, och hav fred (på dem).
[1] Bihar al-Anwaar volym 4 s 186