Profeten Ibrahims(A) son, som hette Midian, gifte sig med en av Profeten Luts(A) döttrar. Allah gav dem många barn och de bosatte sig på en plats, som senare skulle kallas Midia (Madyan). Den var belägen i utkanten av Hidjas men inom Syriens gränser. Profeten Shu’ayb(A) skickades av Allah till Madyans invånare. De var ohederliga affärsmän. De använde falska vikter. De gav mindre än de tog betalt för och lurade kunderna. De stal också. Med sådana medel gjorde de vinster i sina affärer.
När Profeten Shu’ayb(A) sade till dem att inte tjäna någon annan än Allah och att sluta fuska och stjäla, gjorde de narr av honom. De ville inte gå miste om sina förtjänster. Profeten Shu’ayb(A) är känd som ”Khatibul Ambiya ” därför att hans predikningar var så vackra att många människor kom bara för att lyssna på honom. Men Madyans befolkning slog dövörat till och sade att han var en lögnare. Han ägde en stav som kunde sänka bergens höjd så att han lättare kunde nå toppen. Det var den staven han gav till Profeten Musa(A). Med Allahs tillåtelse öppnade Profeten Musa(A) Nilens vatten med den.
Invånarna i Madyan släppte sina hundar lösa på Profeten Shu’ayb(A) och hans följeslagare och hotade att döda dem. Profeten Shu’ayb(A) blev mycket besviken. Han bad till Allah att straffa dem. Allah lyssnade på hans dua och en jordbävning skakade Madyan. Hela staden jämnades med marken. Bara Profeten Shu’ayb(A) och hans följeslagare räddades. Sedan skickades Profeten Shu’ayb(A) till staden Ayka, som låg nära Madyan. Där sade invånarna att han var förtrollad och ingen lyssnade på hans lära. Efter en tid straffade Allah även dem genom att skicka en värmebölja till staden. Under sju dagar brändes de av hettan. En dag såg de ett moln komma emot dem. Alla sprang ut för att ta skydd mot hettan under molnet. Men ur molnet började det regna eld och det fanns inga invånare kvar i staden Akya.