PROFETEN ADAM(A)

Efter skapandet av himlarna och jorden, ville den Allsmäktige sätta en representant för Honom på jorden. Han pratade om det med änglarna. Dem sa: ”Vill du ha en representant på jorden för att den ska orsaka skada och begå mord där medan vi alltid lovprisar dig?”Gud svarade: ”Jag vet något som ni inte vet.” Då skapade den Allsmäktige Adam från leran och blåste en bit av himmelsk själ i honom. Sedan befalldes alla änglar att buga för Adam. Alla lydde förutom Satan. Den Allsmäktige frågade honom: ”Vad hindrade dig från att buga för Adam?” Satan svarade: ”Jag är förmer honom. Du har skapat mig av eld och honom av lera. Därför ska jag aldrig lyda honom.”Det var Satans avundsjuka som förövade honom från Guds eviga välsignelser och han var därefter övergiven och fördömd av Gud.

Efter att ha fördömts, skickades han ut från Guds gudomliga portal. Satan bad Gud hoppfullt om att ge honom tid att leva tills Domedagen, och den Allsmäktige accepterade Satans begäran och lät honom leva till den specificerade dagen. Då sa Satan: ”Nu då du har slängt ut mig från din gudomliga portal, ska jag vänta på varje möjlighet för att missleda Adam och för att göra det ska jag attackera honom och hans generation från alla håll. Nu är det tid att du märker att de flesta av dem inte kommer vara tacksamma för dig. ” Den Allsmäktige varnade då Adam och hans generation av faktumet att Satan är deras fiende och att de skall vara försiktiga att inte avvika från den rätta vägen och därefter bli usel och syndfull på jorden.  Den Allsmäktige lovade på samma gång Satan och hans vilseledda följare att placera dem djupt inne i Helvetet för evigt, för alla bör veta att Satans anhängare är i evig förlust.  Efter det lärde Gud Adam Sitt Gudomliga Attribut så som några av hans hemligheter och realiteter som är okände för andra skapelser. Sedan vände han sig mot änglarna och bad dem recitera vissa av dessa attribut, om de visste några av dem. Änglarna sa: ”Du är lovprisad och frikallad från all ondska, och vi har ingen kunskap förutom det du har lärt oss. Sannerligen är du den Vetande och den Vise.”

Adam behövde många saker för att fortsätta sitt liv och den Gudomliga viljan hade satt lite potential och behag i honom som var en del av hans instinkt och dolt det någonstans inuti honom. Å andra sidan, var skapandet av själen inte enbart för att frambringa Adam ”Mänsklighetens fader” till världen, utan Gud ville även skapa andra generationer av människor genom Adam. För att åstadkomma detta mål, den Allsmäktige behövde då en annan skapelse av samma sort för att vara ett utmärkande par med Adam, så att dem tillsammans skulle producera mänsklig generation i världen. På så vis skapades Eva för att vara Adams maka. Enligt Guds vilja sattes dem in i paradiset och åt rikligt av himmelska frukter. Men dem befalldes att inte röra ett specifikt träd, annars skulle de anses vara onda och förtryckare. Satan som väntade för ett tillfälle, försökte fresta och lura Adam och Eva. Till slut lyckades han med att fresta dem. De inte bara rörde det förbjudna trädet, utan även åt från dess frukt. Genom att ha gjort detta fick de dåligtsamvete och ångrade inför Guds gudomliga portal. Den Allsmäktige accepterade deras uppriktiga ångerfullhet och sedan dess ämnades Adam, Eva och deras generation att leva på jorden med all dess svårigheter och stora besvär och de försökte att överleva där.

Abel och Kain

Efter Adam och Evas äktenskap som skedde på Guds befallning, fick de två söner, Abel och Kain. När de växte upp och blev unga män, valde Adam sin son Abel att vara hans efterträdare efter Adams död. Efteråt märkte han att Kain började bli lite svartsjuk på sin bror.  Adam tänkte på ett sätt för att visa att Gud har fastställt Abel till denna position och för att lugna ner Kain på något sätt. Därför kallade han på sina söner och sa: ”Ni skall båda gå och hämta något ni vill offra till Gud som present. Den som dess offergåva kommer att accepteras av Gud skall ha en högre merit och företräde över den andre. Nu får ni gå och göra ert bästa.” Tecknet för acceptans av Gud på den tiden var att eld skulle komma upp och ta deras offergåva. Därför gick både Abel och Kain för att ta med en offergåva till Gud. Eftersom Kain var bonde, var hans offergåva inget annat än en massa vete av låg kvalitet. Adel var en herde och tog därför med sig en av hans bästa och snabbaste murbräcka som offergåva. Elden kom till slut och tog Abels offergåva, men närmade sig inte ens Kains. Detta orsakade att Kain blev oerhört arg denna gång. Så han vände sig till Abel och sa: ”Jag kommer att döda dig.”

Abel svarade: ”Men det var inte mitt fel. Det var upp till Gud och han accepterar offergåva från fromma personer. Även om du börjar slå mig kommer jag aldrig att röra dig, för att jag fruktar Gud av universum. Jag vill hindra mig själv från att begå några synder. Så du får bära synden av att döda mig såväl som din egen utstötning alldeles själv. Därför kommer du att skickas till helvetet och vistas där eftersom det är ett straff till förtryckare.” Men Kain lyssnade inte på honom och han såg framåt en riktig möjlighet för att döda Abel. Äntligen hittade han en chans att döda Abel genom att knuffa en bit berg på hans huvud. När han såg Abel död, kände han sig någorlunda vilsen eftersom han inte visste hur han ska dölja sin broders lik.  För att hedra den rena och sakrala kroppen och skapa en moral av det för bröder i framtida generation, gav den Allsmäktige två kråkor i uppdrag att lära honom. Därför gick kråkorna och satte sig mitt emot Kain och började bråka ihjäl. När den ena kråkan hade dödat den andra kråkan, grävde han ett hål med sina fötter i marken och la kadavren i hålet och täckte den med jord.  Plötsligt skrek Kain: “Skäms på mig. Jag är till och med mindre kunnig än denna kråka. Titta hur den gömmer liket. Jag ska göra detsamma nu.” Efter det, bar han sin brors döda kropp och detta var det första orättvisa mord på jorden.