För länge sedan, hade det funnits många härskare efter varandra i Egypten. Var och en av dem kallades för ”Farao”. Folket i Egypten dyrkade faraonerna i stället för Allah(SWT).
Under dessa dagar, bland egyptierna, existerade mycket grymhet, ondska, och stöld. Allah(SWT) sände profeten Moses (A) för att styra Farao och folket i Egypten och för att rädda människorna från Faraos grymhet och tortyr.
Profeten Moses(A) förde fram Allah(SWT) budskap till Farao. Men Farao, som var mycket grym och egoistisk, godtog inte Allah(SWT) befallning och höll inte med Moses(A) och varnade sina anhängare att om de inte slutar dyrka en Gud, så skulle han skära av dem deras händer och fötter och skulle hänga dem till döds.
Men anhängarna till Moses(A) blev inte rädda. De stod fast vid sin tro och övergav inte den rätta religionen. Allah(SWT) beordrade profeten Moses(A) att föra hans anhängare ut ur Egypten till ett nytt land.
Farao och hans armé, i vetskap om denna migration, följde efter för att fånga profeten Moses(A) och hans anhängare. Moses(A) och hans anhängare nådde ett hav på vägen, men med tro på den Allsmäktige Allah(SWT), korsade de havet på ett säkert sätt medan Farao och hans armé drunknade däri.
Efter denna händelse, ägnade Moses(A) sig åt arbetet med att vägleda människorna att leva efter lagarna som han tagit med sig från den goda och barmhärtiga Allah(SWT). Dessa lagar finns i ”Torah”, boken som Moses(A) hämtade med sig från Allah(SWT). Profeten Moses (A) anhängare kallas för judar.