Det berättas att Seyyed Abbas al-Mousawis(RA) fru var en mycket speciell person. Förutom att hon själv var mycket engagerad i islamiska studier och delaktig i arbetet hennes man utförde, så hade hon en varm, uppfostrande roll som mor och ville uppfostra sina barn med ödmjukhet och tillit till Allah(SWT).
En gång vaknade hennes son tidigt och hon märkte att han var lite bekymrad. Hon frågade honom om vad han tänkte på. Han svarade ärligt: ”Vi har ingen mat kvar i vårt hus – vad ska du göra, och vad ska du förbereda för mig och mina syskon?” Hon log mot honom och sade: ”Idag är det fredag, och vi är gäster hos Imamen(AJ), oroa dig inte.” Efter en kort tid, kommer en man förbi deras hus med frukt och grönt som har skördats för säsongen då han önskade att Seyyed Abbas al-Mosawi(RA) skulle välsigna skörden. Hon log då mot sin son, och sade: ”Ser du inte, vi är gäster hos Imamen(AJ)”.
Hon bar även ett tungt ansvar både i hemmet och utanför, och visade djup respekt och kärlek för sin man. En dag var hon väldigt trött och utmattad. Hennes vänner uppmanade henne att inte belasta sig själv med så mycket ansvar och gå för att vila. Men när Seyyed Abbas(RA) anlände hem, ställde hon sig upp, började gå, log och svarade dem: ”Seyyed har kommit, smärtan är borta…!”.
Det berättades att även Seyyed Abbas al-Mosawi(RA) hade stor respekt och vördnad för henne, beskrev henne som ”en välsignad godhet” och sade ofta till henne: ”En vacker fru beskrivs som en diamant, men en god [from] fru är en skatt i sig…”