”Döden är oundviklig. Alla skall dö. Jag gråter inte för att min fru dog. Mina tårar rinner för godheten, hjälpsamheten och kärleken min fru hade. Jag har haft ett liv fyllt med upp- och nedgångar. I den heliga staden Najaf, mötte vi många svårigheter och jag var inte insatt i behoven och administrationen av våra liv eftersom hon tog en sådan god hand om det. Att hantera vårt liv var i min frus händer, och under vårt liv tillsammans har det aldrig funnits en stund där jag sade ”Jag önskar att hon inte hade gjort det där…”.
Genom hela vårt liv, ifrågasatte hon inte negativt om varför jag gjorde en viss sak eller inte. Till exempel, vet ni att jag arbetar mycket hemifrån och är konstant upptagen med skrivande och studier. Till följd av detta, kan jag bli trött och ibland behöva vila och förnya min energi. Min fru visste om detta. Även om hon var upptagen med hushållsarbete, kom hon varje timme och serverade te. Hon lämnade det på mitt arbetsbord, och kom alltid tillbaka…så många vackra och kärleksfulla gester, hur kan jag någonsin glömma en sådan godhet och kärlek?!”
– Allamah Tabatabai(RA) om sin fru.