De gudomliga profeterna(A) kan kopplas till källan av existensen via inspiration. De har flera tilldelade egenskaper och förmåner som följs nedan:
1. Mirakel:
Varje profet som blir utvald av Gud har en övernaturlig makt så att de genom denna förmåga visar en eller flera övernaturliga verk som människan inte kan skapa. Detta visar att han utnyttjar den gudomliga övernaturliga förmågan. På det sättet intygas hans sanna påbjudning samt att hans ord är gudomliga. Den heliga Koranen kallar profeternas övernaturliga verk som profeterna visar med Guds tillåtelse för ”Ayat”. Det betyder tecken för profetskap. Därmed och på grund av att profeternas övernaturliga verk visar andra människors vanmakt, kallar de islamiska representanterna dessa för mirakel ”mo’jizah”. Koranen återberättar att varje tids folk begärde tecken (ayat) eller mirakel (mo’jizah) från sin profet. Profeterna svarade på dessa logiska begär endast då det kom från folk som sökte efter verkligheten, och inte från dem som vill utnyttja den för andra syfte. Den Heliga Koranen nämner många av profeters mirakel, bland annat att återliva de döda, bota de svårt sjuka, tala i vaggan, omvandla käppen till drake, avslöja framtidens händelser, etc.
2. Felfrihet (’Esmah):
Att vara fri från fel och synd är en annan egenskap hos alla profeter. Detta betyder att profeterna varken blir påverkade av lustiga begär för att begå synder eller gör misstag i sina uppgifter. Denna egenskap ger den största möjligheten för att kunna lita på dem. En fråga dyker upp här om att hur de kan vara felfria? Har de någon ängel som vaktar för att varna dem varje gång de skall begå en synd? Eller är de som en ängel som aldrig begår otukt och därmed är de fria från lusten? Inga av dessa påståenden är sanna. Profeternas felfrihet härstammar från deras trosnivå och syn på detta liv.
3. Ledarskap:
Profetskap påbörjas genom en gudomlig och andlig resa till Guds (Haqq) närhet och genom att vända bort sig från skapelser (khalq), Sayr min al-khalq ila al-Haqq. Detta uppnås genom att undvika ytliga saker och koncentrera sig till innerliga saker, men slutligen återvänds den till skapelserna och det ytliga för att avslutas med att beriktiga och rationalisera människorna till den sanna vägen, Sayr fi al-khalq bi al-Haqq.
Profeterna tillkännager Guds budskap till Guds skapelser samt väcker liv i deras förmåner, samt iordningsställer dem till Gud och Hans belåtenhet. Det vill säga att han påbjuder människorna till frihet från allt annat än Gud, god moral (akhlaq), fred, tillgivenhet samt rättvisa och befriar mänskligheten från lustens fångkedja, idoler samt tyranniska herravälde.
4. Ren avsikt:
Eftersom profeterna har ett gudomligt påbud, glömmer de aldrig att de blev utvalda av Gud. De utför Hans befallning och detta gör de med all ära och uppriktighet. De har inget annat syfte än det gudomliga syftet som är att vägledda människor. De begär ingen ersättning från folket gentemot det de gör. Profeterna har inte det minsta lila tvekan om sitt budskap och därför gör de sin uppgift med all bestämdhet och uppriktighet och tål alla svårigheter som dyker upp under deras profetskap och aldrig backar från att fullända sin uppgift.
5. Rationalisering:
Profeterna leder till rörelse av krafter, och organiserar dem för att rationalisera individen och bygga upp det mänskliga samhället. Med andra ord åstadkommer deras insatser människans lycklighet.
6. Kamp och strid:
Profeterna bekämpar ateist, skrock, ignorans, tyranni och förtryck. De kämpar för att rädda det mänskliga samhället av mörkheter som följs utav de senaste nämnda vådor.