Fråga: Får en främmande man och en främmande kvinna titta på varandra medan de pratar? Kan ni redogöra för bevis för sjalen utifrån den heliga Koranen.
Kort svar:
Inom fiqh får individer av motsatt könen se på varandra när de pratar vid exempelvis arbete eller studier så länge de inte känner begär eller lust, för då blir det haram. Men det finns en etisk synvinkel som säger sänk blicken och förebygg synd med mer kyskhet eftersom shaytan kommer genom anblicken.
Långt svar:
Allah(SWT) säger:
[24:30] قُل لِّلْمُؤْمِنِينَ يَغُضُّوا مِنْ أَبْصَارِهِمْ وَيَحْفَظُوا فُرُوجَهُمْ ذَلِكَ أَزْكَى لَهُمْ إِنَّ اللَّهَ خَبِيرٌ بِمَا يَصْنَعُونَ
Följande anmärkningsvärda verser uppenbarades kring kvinnans och mannens hijab.
De inleds med en uppmaning till båda könen, mannen och kvinnan, om att sänka sina blickar och att inte tillåta sig attraheras av varandra. De bör inte se på varandra med en lustfylld blick.
Ordet: Ghaz betyder förta, minska och se ner. ”Ghaz-e-Basar” betyder begränsa synen och inte blända sig själv.
Ibland kan en person se på en annan, utan avsikten att stirra. Ibland för att vinna något eller erhålla njutning, det är det som man kallar för lustfylld blick. Den andra blicken som nämnts, drar personen mot synd och det är förbjudet. Men att se utan lust är inte förbjudet eftersom det är nödvändigt i samhället och vårt sociala liv.
Efteråt uppmanar dessa heliga verser både mannen och kvinnan att skydda sina privata delar. ”Furooj” är plural för ordet ”Faraj” som betyder privata delar. Syftet med att skydda sina privata delar eller täcka dem är en handling för att skydda sin kyskhet i kombination med att sänka blicken. Det innebär att man skall ha tolerans och observera sin hijab.
Efteråt säger versen till kvinnorna:
فُرُوجَهُنَّ وَلَا يُبْدِينَ زِينَتَهُنَّ إِلَّا مَا ظَهَرَ مِنْهَا
”och inte visa mera av sina behag än vad som [anständigtvis] kan vara synligt;”
”Zeenat” betyder dekoration och kosmetika av olika slag. Det finns en del utsmyckning eller dekoration som inte utgör en del av kroppen som till exempel örhängen, halsband, ringar, armringar och diverse modekläder. Den andra typen är exempelvis kajal, hårfärgning, naglar och henna. Versen talar om både utsmyckningar och smink. En kvinna råds att inte visa sin utsmyckning för främmande män för att på så vis undvika att attrahera, locka deras uppmärksamhet och stimulera deras sexlust.
Verser säger:
إِلَّا مَا ظَهَرَ مِنْهَا
”än vad som [anständigtvis] kan vara synligt;”
Där ges tillåtelse till dekorationer som är naturligt synliga och behöver inte täckas, som t.ex. färgen på ögonbrynen, henna på handen, ring, färgen på chador, skor, överrock etc. Eftersom kvinnan lever i ett samhälle så har hon skyldigheter gentemot det och det är naturligt att främmande män kommer att se hennes ansikte, händer och dekorationer som är synliga och som är svåra eller problematiska att täcka. Därför undantas de, och kan fullfölja sin skyldighet utan att täcka dem.
Från vissa hadither från Imam Sadiq(A) har man tolkat att det som kan vara synligt är: ”ring, armband och kajal (khol).”
Efteråt fortsätter versen och säger:
وَلْيَضْرِبْنَ بِخُمُرِهِنَّ عَلَى جُيُوبِهِنَّ
”låt dem därför fästa slöjan så att den täcker barmen.”
”Khumur” (täcka huvudet) är plural för ordet khimar, som betyder stor duk (slöja). ”Juyoob” (täcka barmen) är plural för ordet, jaib, som betyder lång täckande klädsel med krage.
Det återberättas att under Profetens tid hade kvinnor på sig klädsel med öppen krage, där man visade en del av brösten. De brukade även ha på sig duk (slöja) som satt över öronen och sedan sattes bakom huvudet så att örhängen och halsband syntes. Därför ombads kvinnorna av denna anledning att lägga en slöja så att deras örhängen, öron, hals och barm täcktes.
Tabarsi säger att versen ber dem att ha på sig en slöja som täcker barmen och nacken för att att skydda sin kyskhet och för att samhället ska skyddas från fördärv. Medan de går bör de inte stampa eller klacka med skorna på marken så att de ger ifrån sig ljud som främmande män kan höra då det riskerar att driva igång deras sexuella begär.
Från denna vers kan vi dra följande religiösa och etiska punkter:
1. Mannen och kvinnan måste hålla sig borta från lustfyllda blickar.
2. Kvinnan bör inte uppvisa dekorationer och utsmyckningar för främmande män.
3. Kvinnan skall täcka sig med en slöja som täcker öron, nacke och barm.
4. Att man inte bör ha på sig något som drar till sig blickar som t.ex. att ha på sig höga klackar.