Äktenskap inom Islam – Del 2

Kvinnans hemgift

Inom islam förekommer principen om en så kallad hemgift, vilken inom det arabiska språket benämns som mahr. Hemgiften är en gåva till bruden från brudgummen. Historiskt sett har tyvärr människor fördärvat denna sed och islamiska ritual och förvandlat den till en traditionell företeelse. Denna traditionella hemgift som en stor del av dagens muslimer följer förkastas av islam, detta för att traditioner och kulturer har krockat med islams seder och ritualer. Brudgåvan har blivit en så kallad ekonomisk värdering för bruden; brudens familj har alltså satt en prislapp på bruden. Inom islam förbjuds detta på grund av följande två aspekter:

1. Man kan inte värdera eller prissätta en människa då alla människor är lika mycket värda.
2. När en man som har det kärvt rent ekonomiskt önskar gifta sig kan denne inte uppfylla familjens krav.

Detta går emot två principer inom islam:
a) Om bruden och brudgummen vill ha varandra kommer detta gå emot deras viljor och åsikter; med andra ord har du den summa som krävs för att gifta dig med den du älskar eller inte.

b) Profeten Mohammad(S) har sagt i ett välkänt uttalande: ”Den som kommer för att be om er dotters hand och vars religion och moral är bra skall ni ge er dotter till (detta självklart efter att bruden gått med på det) annars kommer fördärv att visa sig på jorden”. Profeten(S) lägger alltså inte någon vikt på pengar eller gåvor.

Ett exempel som förklarar synen på mahr inom islam kan återspeglas i Fatima Zahras(A) bröllop. Hennes hemgift var mycket enkel. Profeten Mohammad(S) hade anordnat så att Fatimas hemgift skulle vara så enkel som möjligt för att hon skulle ses som ett exempel för alla muslimska kvinnor.

Profeten(S) gjorde på detta vis för att män och kvinnor inte skulle förbli ogifta på grund av den höga hemgiften som samhället eller familjen krävde. Profeten(S) frågade Imam Ali(A) vad han kunde ge has dotter i hemgift? Imam Ali(A) svarade att han endast hade en häst, ett svärd och en rustning. Profeten bad honom då sälja rustningen. Pengarna som erhölls för rustningen gav han som hemgift till Fatima(A) och de i sin tur gick åt till att köpa parfym till Fatima(A), möbler till huset och resten till förberedelserna inför bröllopet. För att få en inblick av hur huset såg ut kan vi läsa beskrivningen som författaren av boken ”Fatima Zahras liv” skriver:

”Ett fårskinn som de använde som sovunderlag, en läderkudde stoppad med palmblad, en säng gjord av palmträd, en handkvarn, två krukor och lite lergods.”

Profeten Mohammad(S) har också sagt: ”Den bästa kvinnan i vårt Ummah (det muslimska samfundet) är den som begär lite i hemgift”.

Ett annat exempel som är värt att nämna är när en av Profetens(S) följeslagare skulle gifta sig och tillfrågades om hemgiften. Följeslagaren sade att han inte hade något att ge men kunde undervisa i Koranen. Profeten(S) sade då att hemgiften som denne skulle ge till sin blivande fru var att lära henne en del av Koranen. Detta visar hur enkel en hemgift kan vara men tyvärr har kulturkrockar och materialistiska värderingar infiltrerat det islamiska samhället och lett till en mörk utveckling och överdrift bland muslimer, som alltför ofta kräver höga summor som villkor för giftermål.