Skilsmässa ur Koranens synvinkel

Islam tillåter skilsmässa under mycket särskilda omständigheter och skilsmässa ska undvikas i den mån det går, men det är tillåtet enligt sharia. Varje skilsmässa är unik och situationsbaserad men Koranen lyfter upp generella regler.

”Ni gör ingenting klandervärt om ni skiljer er från en kvinna, om ni ännu inte har rört henne och inte heller bundit er för brudgåvan. Men ge henne skälig ersättning – den förmögne vad han förmår och den som lever i små omständigheter vad han förmår. Detta är en plikt för dem som vill göra det goda och det rätta.” (Den heliga Koranen, 2:236)

Om en persons hand drabbas av kallbrand, så måste handen amputeras för att inte hela kroppen ska smittas. Ibland är två makar fullkomligt inkompatibla och trots alla försök och uppoffringar så fungerar det ändå inte varför enda lösningen för att individerna ska kunna leva sitt liv i harmoni, kan komma att vara skilsmässa. Olyckligtvis kan det komma att resultera i ett liv var för sig, likt kallbranden är det bästa i det fallet för att eliminera det sjuka. Om separation skulle visa sig vara oundvikligt, finns det ingen skam i att begära skilsmässa. Allah(SWT) har upprättat det som ett alternativ, eftersom det i vissa fall faktiskt är det bästa alternativet.

”Parterna bör antingen hålla ihop på rättvisa villkor, eller separera med vänlighet” (Den heliga Koranen, 2:229).

Mannen har tilldelats skilsmässorätten i helhetsform. Det har inget att göra med att mannen på något vis skulle vara överordnad kvinnan, utan snarare är huvudorsaken kvinnans psykologiska struktur och mannens plikt att underhålla och sörja för kvinnan rent ekonomiskt. 1 Kvinnan har rätt att ta ut skilsmässa, men hon har inte samma helhetsrätt till det som mannen har, vilket innebär att sättet för mannen och kvinnan att ta sig ut ur ett äktenskap skiljer sig åt och det i sin tur är baserat på mannens och kvinnans olika natur.

Allah(SWT) uppmanar män att behandla sin hustru med respekt och rättvisa och förbjuder män att otillbörligt utnyttja sin auktoritet, utsätta sin fru för oro eller visa henne motvilja. Om maken inte kan uppfylla sina äktenskapliga plikter har hon rätt att kräva skilsmässa. Kvinnans natur är sådan, att hon generellt tenderar att reagera känslosammare i vissa osäkra situationer och tragedier emedan mannen tenderar att reagera lugnare i osäkra situationer. Det betyder inte att kvinnan inte klarar av att hantera osäkerheter på ett rationellt vis, utan snarare handlar det om att kvinnor snabbare reagerar emotionellt vid osäkerheter, jämfört med män. I ett äktenskap tenderar hustruns beslut därför att påverkas mer av känslor. Beslut om skilsmässa ska inte fattas på basis av upprörda känslor. Islam ser på skilsmässa som något mycket allvarligt som endast ska vidtas som en absolut sista utväg. Givetvis finns utrymme för inverkan av känslomässiga faktorer men det bör kartläggas och uteslutas att vidtagande av skilsmässa handlar om tillfälliga emotionella upplevelser, då de inte utgör en giltig grund för skilsmässa.

”Och lev med era hustrur i vänskap och samförstånd; om ni fattar motvilja mot dem är det möjligt att ni vänder er ifrån det som Gud skulle ha gjort [till en källa] till rik välsignelse [för er]. ”(Den heliga Koranen, 4:19)

Kortsiktiga meningsskiljaktigheter eller tillfälligt missnöje kan ibland avhjälpas genom samtal med en part utifrån som kan hjälpa till med rådgivning för att paret ska kunna betraktaproblemet utifrån andra infallsvinklar.

”Om ni är rädda för oenighet mellan en man och hans hustru, utse då en skiljeman ur hans familj och en skiljeman ur hennes familj; om båda [innerst inne] vill försonas, skall Gud återställa det goda förhållandet mellan dem. Gud har kunskap om allt, är underrättad om allt ” (Den heliga Koranen, 4:35).

1 https://www.al-islam.org/a- new-perspective- women-islam- fatma-saleh- moustafa-al- qazwini/chapter-3- divorce-
divorce-and- mahr#divorce